Sista veckan i Thailand är nästa slut, och jag undrar vart tog tiden vägen? Hur kan man lära sig att stanna upp och hålla tiden stil?

Tiden har varit så lugn och stilla och jag trodde att den skulle inte gå fort. Vi brukade ligga i våra solstolar och läsa böcker bada och äta god mat. Bättre kunde man inte ha, men trots detta så känner jag viss oro över tiden, som flyger i vägg i rasande fart , framtiden och skeenden. Varför är jag ständigt på min vakt och kan inte bli glad fullt ut? Den frågan ställer jag till mig själv väldigt ofta, särskilt här i Thailand. Varför kan jag inte vara lycklig fullt ut? Är det så att när jag är ledig och har tid att fundera så funderar jag på massa saker och är i ständigt beredskap på att ngt dåligt skall hända. Varför tänker jag så? Varför kan man inte vara lyckligt utan den här ångesten som sakta kryper innanför mitt skin. Innerst inne vet jag att jag har ingenting att vara rädd för i alla fall inget som inte kan åtgärdas eller rådas bot på. Vetskapen om att jag inte kan påverka mitt öde och det som är förutbestämt borde räcka till att jag kan känna mig lugn. Eller kan man påverka sitt öde och då menar jag påverka i positiv riktning? Kan man eller inte gardera sig för att alla de dåliga saker som kanske kommer att hända i framtiden ? Det är inte så att jag är otacksam , tvärtom jag är tacksam för livet och allt det innebär, min familj , mina underbara barn och barnbarn och alla mina vänner och för det jag har åstadkommit med mitt liv. Jag är ju en fighter enligt många, så jag fortsätter att kämpa på. Jag älskar livet och livet älskar mig .