Livet känns jobbigt just nu, det är som en berg och dal banan, ibland är jag glad och tacksam över det jag har och det jag har åstadkommit och ibland har jag en jobbigt oro känslan i magen. Är det för att jag har fortfarande ingen struktor på mina drar/veckor eller är det ngt anat som jag inte kan komma på. Tittade på Cancergalan på tv och blev mäkta imponerad av de människor som berättade sin historia och att de hade sådan kämparglöd i sig, sådan tilltro till livet. Undrade varifrån de får sin styrka för att kämpa på, har vi det i oss när det krisar till sig? Beundransvärt, särskilt eftersom det var oftast yngre människor med familj och små barn. Samma sak upptäcker jag när jag läser på Facebook i grupps Cancer tjejer om människor som har cancer och kämpar på. Jag har också en app som heter WArOnCancer och där människor med olika cancer postar sina inlägg och där jag märker att de har också enorm styrka och kämparglöd. Kan det vara så att medan man är i behandlingarna så har man inget val, man kämpar på, men sedan när allt är över så blir det så tomt och man får ångest över det som komma skall. Ni undrar säkert varför jag ä med i dessa grupper? För att när jag läser dessa inlägg om cancer så blir jag så ödmjuk och glömmer mina ena problem. Jag tänker att jag har det bra och skall egentligen vara nöjd med tillvaron och livet. Det är så att jag måste ständigt påminna mig att jag egentligen behöver inte ha ångest ellr vara orolig, jag skall leva livet och ta dagen som den kommer. Det kanske är så att man har sina bra och dåliga dagar och att det är omöjligt att glömma vad man hade varit med om, även om det var länge sedan, för min del snart 9 år sedan. Kanske är det också så att man måste acceptera att man är den man är med oro och ångest och inte döma och bedöma sig själv hela tiden. Som ni läser så försöker jag förstå avför vi reagerar som vi gör på trauma och svårigheter i livet. Får vi det med uppfostran, våra föräldrar eller genom våra gener?

Nå jag idag skall jag vara glad att dagen blir längre och längre, solen skiner och jag kn göra vad jag vill.

På återseende !!!!!