Jag heter Ludmila Harlid, 63 år. Kommer ursprungligen från Polen, och är uppvuxen i Sverige. Är gift med Richard och vi har tre vuxna barn (två söner och en tjej) och tre barnbarn (tre tjejer, 3, och1år  och  4 månader) . Barnbarn är livets efterrätt. Den kärleken som man har till sina barnbarn går inte att beskriva med ord, den måste upplevas. Jag är Narkossköterska i grunden men på senare år arbetade jag med forskning inom bröstcancer. Därför var det lite ödets ironi att jag själv drabbades av bröstcancer för sju år sedan.

Under tiden som jag skriver på min blogg så har jag upptäckt skönheten i att skriva. Det är spännande och roligt att låta sina tankar formas på papper. Man kan skriva och skriva, men sammanfattningsvis så har jag lätt att umgås med människor, tycker väldigt mycket om det, är målmedveten och försöker fokusera på det som är viktigt. Jag skriver denna blogg delvis för min egen skull, för att få ordning på tankarna, men även för er därute i den stora världen. Jag  hoppas kunna bidra med något värdefullt för er.