Hej igen

Vill inte beklaga mig eftersom jag lovade er att denna blogg skulle gå i positiv anda där vi peppar varandra, men å andra sidan för att vi skall peppa varandra så måste vi ibland beklaga oss. Livet är inte svart eller vitt.

Eftersom min cancer var östrogen/progesteron positiv och Her2Neu positiv fick jag börja behandling med Letrozol och Herceptin. Herceptin skulle jag få i ett år en gång per månad och Letrozol i 5 år. Herceptin gav inte några biverkningar och inte heller Letrozol (till att börja med). Varefter tiden gick fick jag plötsligt biverkningar i form av svettningar, ont i kroppen och ont i skelettet. Jag var stel i hela kroppen . Jag pratade med många människor runt omkring mig som också hade bröstcancer och fick goda råd och namn på olika hälsopreparat. Ett sådant var bl.a. Nypon tabletter (Nyposyn), som jag åt i många år och som hjälpte lite grann. Värre var det med svettningar som helt plötsligt kom efter ett par år av antiöstrogen behandling, och som var fruktansvärt jobbiga. Ofta frågade jag mig “varför nu”? Jag minns att min väninna som hade bröstcancer innan mig och som även hon åt anti-östrogen tabletter svettades kopiöst. På den tiden svettades jag inte och tyckte så synd om henne. Mina svettningar kom långt senare.

Jag fick namn på en fantastisk duktig sjukgymnast som har specialiserat sig på biverkningar från antiöstrogen behandling. Hos henne kände jag mig hörd, avslappnad och trygg. Vi brukade prata om allt möjligt, hon är verkligen en klippa. Jag kan verkligen rekommendera henne. Jag gick hos henne länge och förutom ett trevlig och ibland allvarsam samvaro som vi hade så blev jag behandlat med akupunktur , massage och laser. Alla dessa behandlingar hjälpte ett tag och dessutom blev det lättare att handskas med de efter att någon lyssnade på mig och tog mig och mina tankar på allvar. Så småningom kom dock biverkningarna tillbaka, men då kunde jag hantera de med hjälp av yoga, hälsokost och annat. Träning låg hela tiden på hyllan. man kan fråga sig varför?

Hur behandlar ni era biverkningar? Sjukgymnastik, bassängbad, hälsopreparat, yoga/meditation, mat? Alla säger att genom regelbunden träning och speciell mat kan man minska återfallsrisken. Detta hör jag jämt och ständigt, men förmår mig inte att gå och träna. Hur skall jag motivera mig? Det borde räcka för mig att jag vet att träning är bra för mig, men jag lyckas inte att gå och träna. Så dumt! Detta leder till ständigt dåligt samvete och ångest. Långvarig ångest ökar risken för återfall.